Nu är det dags!
Jag slutar för dagen nu på jobbet och sedan blir det nollkontakt i fem dagar. Inget internet, ingen telefon, inga tidningar, ingen tv, ingen radio. Jag avser att iaktta tystnad. Andlig läsning kommer jag att tillåta mig. Tidebönerna tänker jag delta i.
Fem dagar ska jag bo på Rögle kloster.
Varje dag skriver jag dagbok och när jag kommer hem igen lägger jag ut alla dagarnas dagbok i ett enda inlägg.
Inför detta borde något slags lugn infinna sig tycker jag. I stället har jag varit nervös hela dagen.
Började med att inte hitta dörrnyckeln när jag skulle gå hemifrån, letade febrilt i en kvart och körde sedan i ilfart till mammografin som jag, oturligt nog, var kallad till just den här morgonen. Sjukhusområdet byggs om och ingenting stämde med kartan som jag kollat i förväg. Ytterligare fem minuter gick åt till att hitta en annan parkeringsplats än den jag planerat. Sprang till mammografin. Anlände tio minuter försenad.
Försöker att inte tänka på svaret som ska komma om tio dagar. Om man en gång haft cancer går det lätt troll i det där.
Har jobbat i förvirrad och uppjagad sinnesstämning.
Just nu känns det inte alls som att jag ska iväg för att finna lugn. Känns mer som att vara på väg till tandläkaren.
Det är som om det är någon sorts prestation jag förväntar mig av mig själv. Vad vi än gör i livet så blir det lätt förvandlat till att vi ska prestera. Till och med vila och lugn ska presteras.
Jag försöker att släppa, försöker tänka på att under fem dagar finns det inga krav. Det är ju hela idén.
Typiskt mig att bli stressad över att försöka ta det lugnt.
0 kommentar(er)
