Läser i dagstidningen att ett museum vill ha en bil som varit Zlatans för att ställa ut. Smart ide. Det skulle säkerligen dra besökare.
Många skulle vilja glida in bakom ratten och tänka att här har Zlattan suttit.
Jag börjar fundera på det där med hur vi beundrar kändisar. Vi vill besöka huset där de bodde, röra vid saker som de vidrört. Eller äga något som varit deras. Ännu hellre äga en bit av idolen.
Det är väl okej så länge det är smakfullt. Strindbergs penna, till exempel, skulle det ju vara lite coolt att äga. Det skulle säkert gå att få bra betalt för en berlock med en slinga av Marilyn Monroes hår.
Men var går gränsen?
Jag googlar lite på det och ser att Scarlet Johansson lade ut en näsduk hon snutit sig i på e-bay. Då börjar det ju bli lite äckligt. Men någon vill betala för hennes snor. Pengarna skulle gå till välgörenhet.
Det är antagligen ganska läskigt att vara stor idol. Fansen står utanför studion med en sax i högsta hugg för att få tag i en bit av tröjan, eller håret. Någon kan stå där med en avbitartång och hoppas på en bit finger eller så.
Helgon råkar ju ut för det. Gamla fingrar, eller tånaglar blir innefattade i guld och utställda i utsirade skrin. Fast helgonen är ju lyckligtvis döda innan de berövas sina kroppsdelar.
Olagliga reliker säljs numera på nätet.
Frågan är vilka kroppsdelar vi är beredda att betala för? När det gäller helgon tror jag det kan vara vad som helst nästan. De har ju genom tiderna behäftats med magiska egenskaper. Genom att vidröra ett heligt fingerben kunde man helas från sjukdom.
Ingen tror väl sig bli helad av Scarlet Johanssons snor, men jag tror ändå det blev sålt, förmodligen dyrt. Skulle sjukhusen kunna dryga ut sina kassor med Kevin Costners blindtarm?
Vi säljer älgspillning till turister, gör till och med smycken av den. Är det nästa steg? Kända människors ........ Finns det en marknad?
Vi människor är ena konstiga typer.
0 kommentar(er)
