Helgen blev fylld av aktivitet.
Det blir ofta så. Jag föreställer mig helgen som tom och ledig efter arbetsveckan och så visar det sig att tusen och en saker måste göras.
Så söndag eftermiddag när jag går hemifrån för konserten i Johanneskyrkan suckar jag lite. Fast jag vill gå, vill jag också stanna hemma och bara slappa med ett glas vin och en bok.
Älskade maken har en fotbollsmatch att se och jag är nästan lite avundsjuk för att han får stanna hemma framför Tv:n.
Kommer precis lagom i tid till kyrkan. Får en bra plats. Sätter mig tillrätta.
Musiken börjar. Jag följer med i häftet som delades ut vid ingången. Parallelltext, tyska originalet till vänster och svensk översättning till höger.
Musiken är språklös.
Men musiken är nyckeln till hjärtat. Min hjärna läser orden, men mitt hjärta förstår dem genom musiken. Hur kunde jag ens överväga att avstå från den här upplevelsen?
Kalla det konst, eller kalla det skickliga artister, kalla det vad du vill. Det är något av Gud vi möter denna söndagseftermiddag.
Jag är så tacksam.
Om det finns något som kan hjälpa mig att tro så är det konsten.
Gud är i konsten. I kärleken och i konsten.
Tänk om Bach vetat vad musiker idag kan göra med hans musik, och hur den kan röra människors hjärtan. Kanske han visste? Att han var det redskap genom vilket Gud talar. Liksom musikerna och sångarna i eftermiddags.
Tack!
0 kommentar(er)
