Slow tv är det hetaste den här veckan. Ouppmärksamt har jag missat själva poängen intill idag. Lite tankspritt har jag zappat förbi Kunskapskanalen då och då under veckan, utan att förstå poängen med ett ovanligt händelselöst naturprogram som syntes återkomma.
Men till sist blev jag nyfiken och kollade upp fenomenet Den stora älgvandringen. Det förbryllar och fascinerar mig. Det är en vecka av livesändning vid älgarnas traditionella stråk mot sommarbete. Under timmar kan det hända typ ingenting, sedan kan en grupp älgar, eller nån ensam älg komma förbi. Människor följer skeendet i timmar vid sin tv. Det beskrivs som oerhört rogivande och sändningen har över en miljon som gått in för att titta. Vandringen har blivit så populär att SVT förlängt sändningen så att den varar över den här helgen också.
Tydligen har Norge gjort sånt här i flera år, ofta följande en resa som till exempel Hurtigrutten.
Jag tänker att det är ett resultat vårt behov av stillhet i kombination med vår kärlek till naturen. Ändå har jag lite svårt att förstå. Ute i själva naturen är alla sinnen där, den kyliga luften känns mot huden, skogens dofter i näsan, jag har upplevt det hundratals gånger när jag bodde närmare naturen.
Där kan vi förnimma det där mystiska "något" som jag väljer att kalla Gud, även om det är ett ord som stöter bort många.
Numera bor jag i stan, jag går på vespermässa i Rögle regelbundet och upplever där något liknande.
Vårt behov av stillhet, att vi är en del i alltet, detta som får oss att vandra ut i naturen, sätta oss i en kyrka, tända en brasa, delta i en meditation, detta är något djupt begravt i vårt innersta.
Nu finns det till och med i livestreaming och så vackert det är har jag ändå svårt att förstå det. Det blir ju bara två sinnen som berörs, syn och hörsel.
Själv behöver jag mer än så. Jag har försökt se vespern på youtube, det finns en inspelad, men det räcker inte, blir till och med lite tråkigt. Vissa saker måste vara i verkligheten. Opera kan jag inte se som inspelning, inte vespern, inte naturen, dessa kräver verkligheten för mig.
Jag vet inte varför, kanske något i min hjärna som inte riktigt räcker till.
Det är ändå fantastiskt att slow tv nu finns. Vågar förutspå att det kommer att växa. För stillhet, kontemplation och att ta ett steg tillbaka i vardagsstressen är något de flesta av oss har ett djupt behov av.
0 kommentar(er)
