En doft av helighet.
Så ljuvligt romantiskt och vackert det låter. I själva verket kommer sig uttrycket från de första kristna, i Romariket fanns en stark tradition av hygien. De romerska baden var öppna för alla och vi kan anta att romarna faktiskt doftade rent och fräscht.
Inte bara renlighet förekom i dessa bad utan tydligen också ganska mycket sex.
Därav uttrycket. De tidigkristna tog avstånd från baden med diverse sexuella aktiviteter. En god kristen bevistade inte de allmänna baden.
Därav doften. En helig person doftade helt enkelt smutsig otvättad människa. Så mycket för den romantiken.
Jag har min egen personliga version av doften av helighet. I klosterkyrkan är det en särskild doft. Det luktar gott, lite trä, ofta blomdoft, de brinnande ljusen avger en doft, jag anar också jord och sten. Jo, sten har sin egen lukt. Sammantaget är det en doft som genast når mig i vapenhuset och gör mig trygg.
I torsdags kom det moln av syrendoft ångande utifrån. Jag satt med slutna ögon och flöt på trygga dofter, de ingav hopp om tro. Just där, just då blir Gud möjlig. Detta är min doft av helighet.
Vi associerar dofter med känslor, en del säger att det är den djupaste förbindelsen men känslolivet. Inte bara kyrkorummet har blivit stark förknippat med positiva känslor för mig, till och med tvåldoften från tvålen i badrummet utanför. Jag tvättar ofta händerna innan jag går in och har tvålens doft kvardröjande, det är en enkel billig tvål, men numera för mig så dyr och värdefull för den känsla den inger.
I går, då jag körde hem från den sedvanliga fredagsvisiten hos lilla mamma, började det regna. Doften av sommarregn kom in i bilen, också den en doft full av varma känslor.
Det finns många sådana goda, helande dofter. Stekande vitlök, nyklippt gräs, babyns hjässa, kanel, kummin, rosor, bomull under strykjärnet, granbarr i solsken, nybakat bröd. Listan kan pågå i oändlighet.
Dessa är alla doften av helighet. Strunt samma var uttrycket först kom ifrån. Det goda, doften av det goda, är doften av Gud.
0 kommentar(er)
