Ni vet det där glaset. Det kan sägas vara halvfullt. Då antas man ha ett positivt tänkande. Det går också att beskriva som halvtomt, men då är man en dyster och negativ typ.
Båda beskrivningarna är helt riktiga, men de har absolut olika klang. Visst kan de säga något om avsändarens sinnelag. Men viktigare är kanske vad det gör med mottagaren. Hur vi väljer att uttrycka oss påverkar dem vi talar med. Samma sanning kan uttryckas så att den sänker mottagaren, gör denne betryckt, skuldtyngd, skamsen, ledsen, sårad. Eller så att den lyfter mottagaren och gör denne, hoppfull, stolt och glad och gör så att denne känner sig god.
Om nu målet är att påverka människor till att sträva efter att vara den bästa versionen av sig själva, att försöka förbättra sig själva. För att tala i kristna termer, vara Guds avbild. Lyssna till Guds röst och göra Guds vilja.
Då måste den smartaste metoden vara att framställa samma sanning som kunde ha framställts i termer av förbud, att undvika det mörka och onda, i termer av påbud i stället, i strävan efter det ljusa och goda.
Se här har jag ett dilemma med mina torsdagar. Jag finner sådan frid när jag deltar i Vespermässan, men lite då och då är den en präst som envisas med att återkomma lite väl ofta till det vi inte ska göra. Att vi inte ska överkonsumera, att vi inte ska stänga våra hjärtan för de svaga i samhället.
Och jag som alltid vill lägga mig i.
Jag hoppas att jag kan låta honom hållas, att jag kan översätta det han säger till den uppmuntrande versionen av samma sak inom mig själv.
Att avbryta predikan för att förklara att han skulle nå sitt mål mycket bättre om han gjorde som jag sa istället är nog ingen god ide.
Ja, jag har skrivit om det förut. Jag vet hur det mesta borde vara. Hur folk borde leva sina liv. Hur länder borde styras.
Hur präster borde predika.
Om alla bara gör som jag säger så blir det bra. För, som i visan, jag vet ju bäst.
Okej, om ödmjukhet är en dygd så kanske Gud vet. Njaaa, eller kanske jag.
Ni fattar. Jag blir nog aldrig riktigt så där troende Som jag tror att jag vill bli.
Följa mina egna råd har jag också problem med.
0 kommentar(er)
