Vespermässa efter jobbet.
Kommer till kapellet i stressad och låg sinnesstämning. Vill egentligen inte ta med mig så negativa känslor in, men de är ju med mig så vad ska jag göra?
Först sådär en fyrtio minuter i tyst bön. Jag börjar med radbandet. Det är förbluffande hur lugnande det är. Stressen börjar släppa. Jag går igenom hela rosenkransen, vi har tid på oss.
Sedan har jag förnyad tillförsikt. Börjar be för. Ber för. Ber på det där omvägssättet som katoliker gör. Det vill säga jag ber Maria be för. Det känns bättre just i kväll att gå genom en moderssymbol.
Därefter börjar Vespermässan.
Det är alltid några ord som rör mig. Ibland nästan till tårar. Jag har inte deltagit i så många mässor innan jag började gå på dessa. Vet inte om orden är desamma i Lutherska kyrkan, här är de i alla fall och de betyder något speciellt för mig.
Säg bara ett ord så blir mig själ helad.
Det är så vackert.
Säg bara ett ord så blir min själ helad.
Det har för mig något med tillit att göra. Att jag yttrar ord av total tillit.
Kanske förmår jag inte känna den tilliten.
Men jag vill försöka. Det är nog det som är tro. När jag känner den tilliten, då tror jag.
Tills dess upprepar jag orden.
0 kommentar(er)
