Undr sommaren blev det ett uppehåll i mina besök hos lilla mamma. Så kom augusti, jag var tillbaka på heltid på jobbet och vardagens rytm återkom. Därmed också fredagsvisiterna hos lilla mamma.
Jag berättar för henne om hur jag i sommar besökt Rögle kloster oftare. Några gånger till alla tidebönerna. Hon säger att hon inte är religiös. Att hon inte har något behov av en etikett på det ogripbara, att hon inte ser någon mening i ceremonier och ritualer. Jag pratar om den katolsk katekesen och det som står där om änglar. Där står att alla har en skyddsängel. som ett faktum. Så är det. Alla har en skyddsängel. Jag är lite tveksam. Verkligen? En skyddsängel. Lilla mamma som inte vill kalla sig religiös säger med bestämdhet att det tror hon på, hon har en skyddsängel.
Jag berättar om mitt "altare" där hemma som jag har ordnat. Där kan jag be, förhoppningsvis mera regelbundet. Finna en stunds lugn betraktelse vid dagens början och dagens slut. Meditera tycker jag mig inte ha tid till mer än då jag sitter i tystnaden vid tidebön i klostret. Men be en kort stund en eller två gånger om dagen vill jag göra.
Någonstans i den teologiska litteratur jag läst står det att vi kan börja med att be, och låta tron följa efter.. Jag har sedan gammalt en bönbok med keltiska böner för morgon och kvällsbedjande.
"Jack hade en bok med böner" säger lilla mamma plötsligt då. Hon menar min pappa. Han som kallade sig ateist.
Hon berättar att han ringde upp en präst. Han kallade sig ateist min pappa, men han slogs med Gud hela livet. I själsnöd ringde han en präst. Jag antar att de träffades och samtalade. Eller var det bara telefonkontakt? Pappa är död, jag kan inte fråga honom.
I alla fall kom prästen hem till oss och gav pappa en liten gul bok "Eviga böner" sammanställd av Bo Setterlind. Den har stått i familjens bokhylla hela min uppväxt. Jag läste det mesta som stod i den bokhyllan. Den här lilla boken öppnade jag aldrig, den var oansenlig och hade ingen text på ryggen så jag visste aldrig dess titel.
Nu ger mig mamma den boken.
Jag bär hem den med vördnad och rörelse. Mina ögon tåras då jag öppnar den. Vissa sidor faller upp som måste ha blivit lästa oftast. På just de bönernas innehåll ser jag min fars plåga. Det snörper i mitt hjärta av sorg över hans livslånga brottning med sig själv.
Jag läser böner här och där. Några talar till mig. Det är länge sedan pappa dog, men han hjälper mig just nu på min andliga väg.
Nu läser jag något i hans bok varje dag och ofta ger mig orden det jag just då behöver. Pappa finns inte mer. Men han hjälper mig ännu. Liksom han hjälpte mig med läxorna då jag var barn.
0 kommentar(er)
