TV sänder en serie i tre avsnitt om El Camino, pilgrimsvandringen till Santiago i Spanien. Jag har funderat på den flera gånger, men tvivlat på att jag varit i form för två till tre mils vandring om dagen i några veckor. Nu ser jag en grupp där åtminstone en av deltagarna verkar vara en kvinna i min ålder och hon klarar det.
Varför inte?
Fem dagar i kloster, ensam, förhoppningsvis tyst, utan förströelse. Det är en metod att vila, söka tro, ta time out.
Några veckors pilgrimsvandring vore en annan. Jag har avfärdat idén tidigare, men när jag ser den där gruppen så piggnar idén till igen. Kanske, om jag tränar riktigt ordentligt i ett år eller så.
Håller det öppet ännu så länge, men vi får se.
Kanske blir det mer än en beskrivning av en andlig resa i den här bloggen.
Retreaten publicerar jag när jag kommer hem. Under de fem dagarna kommer jag inte att ha wi-fi utan skriva anteckningar dag för dag.
Bara det inte blir som i Beppe Wolgers saga om kon. "Vaknade. Åt ett strå. Idisslade. Sov." Fast den kon kom ut på vådliga äventyr sedan.
På tisdag kväll börjar mitt vådliga äventyr. Om det inte bara blir vansinnigt tråkigt. Det beror på perspektivet. Lite som hela livet.
0 kommentar(er)
