I morgon är det dags.
Direkt efter jobbet kör jag till Rögle kloster. Jag slutar tidigt och kan vara där strax efter tre som passar deras tider bäst.
Lite resfeber har jag nästan. Vad kommer att hända? Kommer något att hända?
För ett antal år sedan såg jag en brittiskt tv-serie där några icke troende gjorde tysta klosterretreater och vi fick följa dem och se hur det påverkade dem. Ända sedan dess har jag velat prova på något liknande.
Brittiska tv-serier har väldigt mycket inverkan på mig, det är ju helt klart. Både detta och funderingarna på att pilgrimsvandra är inspirerat av dokumentära tv-serier.
Fast en tv-serie om fjärilssamlande skulle knappast påverka mig. Matlagningsserier har snarast haft motsatt effekt, jag lagar numera ytterst ovilligt mat. Renoverahusserier ser jag gärna, men jag vill absolut inte renovera någonting som helst.
Det måste slå an inom mig för att fungera. Då kan det fungera väldigt kraftfullt. Älskade maken och jag har en väletablerad plan numera på flytt till varmt land efter pensionen. Jo, då. Tv-serie. Brittisk.
Fattar brittisk tv vilket enormt ansvar de har för mitt liv? Mitt liv skulle kanske fått en helt annan inriktning utan de här programmen.
Åh, nej! Doktor Mosley hade jag ju glömt, han har fått mig att fasta femtvå i flera år!
Är jag ett totalt offer för brittisk livsstilspropaganda?
Det är till och med så att jag letar upp de här serierna för att försöka bli påverkad. Om jag inte kan hitta något lämpligt på SVT så letar jag i streamingföretagen, där finns till exempel utmärkt inspirerande serier om att flytta till varma länder.
Jag älskar att påverkas av de där programmen.
På klostret blir det andra bullar. Tystnad ska jag försöka iaktta, underhållningen ska utgöras av andlig läsning. Om inga andra röster hörs kanske jag kan ana Gud? Kanske. Eller kanske inte.
0 kommentar(er)
