I mina förberedelser för femdagarsretreaten har det ingått extra mycket läsning av andlig litteratur. Ofta skriven av manliga präster.
De har en tendens att återkomma till kristendomen som religionen för de förlorade sönerna. För syndarna, för de misslyckade, eller de olyckliga. Ju värre desto bättre.
För dem finns det räddning, en kärleksfull Gud som tar dem till sig.
Jag känner mig lite exkluderad. Finns det ingen väg till tro för en ganska vanlig, tråkig människa? För en som skötte sig hyfsat i skolan, skaffade universitetsutbildning, jobbade, uppfostrade barn till goda samhällsmedborgare, inte missbrukat, en som är som folk är mest.
Synden får så mycket uppmärksamhet.
"Man lever livet framlänges, men förstår det baklänges" har jag för mig Kirkegaard skrev. Synden är sådan. Det behövs ett långt perspektiv bakåt för att vi ska se vad vi gjorde som var fel. Och då är det ju så dags.
Framåt tror jag dygden fungerar bättre. Det är väl knappast någon som bestämmer sig på morgonen för att göra något riktigt dåligt under dagen. Det händer nog vanligen utan avsikt.
Nej, undvika synden tror jag inte mycket på. Hellre då sträva efter det goda.
För de flesta synderna vi vanligt folk begår är nog underlåtenhetssynd. Ibland är det ändå ganska bra med såna synder.
Lättja borde väl räknas som en sådan. Jag räknar mig till de lata. Men det är en rätt mesig synd och antagligen det som räddat mig från ödet som så många kollegor drabbats av. Utbrändhet. Jag försöker alltid komma undan svårigheter.
Ibland har det inte gått att undvika, cancern för några år sedan är ett osökt exempel. Men också det strävade jag efter att genomlida och komma ur på minst möjliga plågsamma sätt.
Bekvämlighet är kanske också en sån där mesig synd. Strapatser är inte min grej. Gärna all inclusive resor till sol och värme.
Jag tror det bästa är att sträva efter dygd.
Det stämmer bättre med hur hjärnan fungerar också. Hjärnan har svårt att förstå "inte". Så "I morgon ska jag träna" är effektivare än "Varför tränade jag inte i går".
Synden sköter sig själv.
Man får hoppas att Gud inte kräver så mycket drama.
0 kommentar(er)
