Tankar från magen

Den inbillade sjuke
 Ibland är det svårt att veta.
Är jag sjuk? Är jag bara trött? Eller är jag helt enkelt lat?
Ibland misstar jag mig på ena hållet och går till jobbet fast jag inte mår bra. Det straffar sig ofta med rejäl och långdragen sjukdom i stället för en kort.
Ibland misstar jag mig på andra hållet och känner mig som en dålig människa som ser på tv när jag visst hade kunnat arbeta.
Det är ju bara så svårt att veta.
Lyssna på din kropp säger självhjälpsböckerna.
Det ju som att lyssna på nyheterna på grekiska. (OBS, jag kan alltså inte grekiska.) Bilderna ger vissa ledtrådar, möjligen reporterns tonfall också. Men det exakta budskapet är höljt i dunkel.
Kroppen ger inte särskilt klara signaler. Man kan ha alla möjliga sjukdomar utan att veta det.
Själv har jag missat lunginflammation, cancer, synfel... vad jag kan komma på så där på rak arm.
Man kan också känna sig förskräckligt dålig, utan att det sedan visar sig vara något. Möjligen har jag gjort det idag.
Sjukskrev mig första halvan av dagen och jobbade bara de sista fem timmarna.
Hittade en Alvedon i skrivbordslådan och det var ju inget större fel på mig egentligen så det hela flöt på utan problem.
Kan lättja inte vara en slags sjukdom?
Akut behov av inaktivitet drabbar mig med jämna mellanrum.
Kunde det inte ha en snitsig bokstavskombo? Så att det blev lite mera legitimt.
"Jag måste vara hemma ibland för jag har ABAI"