Min officewalker står under skrivbordet på jobbet.
Periodvis har den varit använd. Jag köpte den när jag skulle hämta mig efter cellgifterna. Ambitionerna var höga.
Mina ambitioner vad gäller träning är alltid höga. Jag älskar att lägga upp planer för hur jag ska träna. Skriver, räknar ut och har mig. Ibland tror jag att jag planerar träningen mer än jag genomför den.
Tricket är att göra det till en vana sägs det. En annan klok och träffande tanke är att man inte ska förvänta sig att det är roligt. Så sant, så sant. Det är egentligen inte alls roligt att träna. Det är bara att acceptera och så göra det i alla fall. Att göra det är grejen.
Vanemässigt.
Fast det inte är roligt. Ibland rent av plågsamt.
Det roliga är sedan. Under resten av dagarna, efter ett år, efter en massa år. Det roliga är att vara stark, mera stresstålig och åldras bättre. Se snyggare ut också, inte minst viktigt!
Jag vågar tro att styrketräningen har blivit en vana.
Det är flåset som fortfarande är mer av planering än genomförande, och alla de där stegen man ska ta dagligen för att må bra.
Det är där officewalkern kommer in.
Jag har räknat ut, ja, jag sa ju att jag älskar att planera och räkna ut, att styrkedagarna behöver jag gå tre km på walkern. Joggardagarna, som ännu inte riktigt blivit en vana, borde jag gå två, så länge jag inte joggar/går tillräckligt långt på min runda.
Det borde inte alls vara svårt. Jag har periodvis gått på walkern och samtidigt arbetat vid skrivbordet. Displayen sitter lös med bara en sladd och ställs uppe på bordet. Efter en stund kopplar hjärnan bort benen och man kan jobba som vanligt.
Idag har jag gjort det!
Eftersom det är torsdag och min egen dag för min själ, då jag går på tyst bön och vesper på klostret i Rögle direkt efter jobbet, så måste all träning ske på morgonen.
Uj! Uj! Uj! Vad det tar emot.
Därför är jag omåttligt stolt idag när jag har joggat på morgonen och sedan fyllt på med resten av de där tiotusen stegen man ska ta, på min officewalker.
Dyr som pocker var den, och sådant ingår liksom inte i kontorsutrustningen utan jag skaffade den själv. Men det är tydligen så kvinnor gör. Vi köper dyra kläder eller dyr utrustning för att komma igång med träning.
Dyra kläder är jag inte framme vid ännu. Tänkte ha det som en morot. Vid min ålder och i mitt utgångsläge går det inte att starta så tufft. När jag nått fem km oavbruten joggning. Då ska jag shoppa loss!
Med trött kropp får själen vila i bön och växelsång.
1 kommentar(er)
