På uteplatsen står Buddha. På mitt nattduksbord en ängel med ett radband. Vad betyder det?
Flummigt sökande?
Nej, säger jag. Det är ett ärligt försök att tro. Det är inte exkluderande, men det är inte flummigt.
Jag har ett långt samtal med en konverterad katolik. Hon valde katolicismen framför svenska kyrkan för att svenska kyrkan kändes för otydlig. Hon ville ha tydliga regler, fasta principer om vad som är gott/rätt och ont/fel.
Jag kan förstå att det gör livet tryggare. Jag kan förstå att fasta regler och en tydlig struktur är något man kan vila i, luta sig på, finna trygghet i.
Men det är inte min väg. För att vara helt ärlig, och riskera att låta dömande, finner jag att inordnandet i ett strikt regelverk är ett tecken på själslig lättja.
Den lata själen gitter inte söka djupt i det inre efter Guds röst där varje val måste vägas på vågen som balanserar ont och gott. Den lata själen lutar sig på färdiga regler och principer och tror sig vara god.
Problemet är inte självgodhet. Det lata själen kan vara mycket ödmjuk. Problemet är själva lättjan.
Förstå mig rätt. Jag har mycket, mycket stor förståelse för lättja. Själv kan jag vara oerhört lat.
I någon mån tror jag att lättja är sund och nödvändig. Vi har en epidemi av utbrändhet för att folk inte är tillräckligt lata.
Jag skulle inte klara mitt jobb utan viss moralisk lättja. Jag gör saker bara för att jag måste, en massa arbetsuppgifter skulle inte bli utförda annars. Min belöning är vanligen att få göra någon av de roliga och stimulerande grejerna. Då skäms jag lite och känner att jag inte riktigt jobbar. För det är ju ganska roligt. Så då gälls det inte.
Det måste vara tråkigt för att räknas som arbete. Och lat som jag är har jag disciplinsystem för mig själv. Regler, med andra ord. Jag kan vara moraliskt lat, bara följa reglerna, och få jobbet gjort.
Men när det gäller andliga frågor. Då är det allvarligt på ett annat sätt. Jag kan inte tillämpa disciplin/lättja, jag måste leta i djupet.
Så kommer jag ingen vart heller. Tro. Inte tro.
Gud?
Vilken Gud?
Under vilket namn?
Hoppet är att om Gud är verklighet så spelar det ingen roll för Gud.
Så länge vi verkligen försöker lyssna.
Tur att jag inte tar jobbet lika allvarligt. Tvivlar på att jag skulle få någon lön då.
0 kommentar(er)
