Några dagar efter retreaten börjar jag känna efter.
Vad hände?
Vad bär jag med mig?
Det var ett varmt och ganska känslosamt samtal jag fick med en av systrarna. Hon var mycket öppen om stenarna på den andliga vägen hon själv gått. Hon gav mig ett utdrag ur en bok med text om Gudslängtan som bekräftade den tanke som jag ofta läst. Att vår längtan efter Gud beror på att Gud lagt in den i oss och att Gud längtar efter oss.
Det är en vacker och tilltalande tanke. Jag vill tro på den
Det är mitt fönster på övervåningen till vänster. Den svarta dörren till höger leder in i kyrkan/kapellet
Varje tidebönstillfälle avslutades med att vi vände oss mot statyetten av Maria och bad till henne. Det är mycket vackert tycker jag. För mig symboliserar hon Guds kärlek sedd genom moderskärleken som är något alldeles speciellt.
0 kommentar(er)
