Maria står på vår spiselkrans, Buddha på vår uteplats, en liten, liten ängel på mitt nattygsbord. Var finner jag Gud?
I en kyrka? I en skog? I en operasalong? I mitt eget hem?
Om Gud är, så är Gud överallt. Men det innebär inte att jag kan finna Gud var som helst. Det krävs något. Det måste vara vackert. Faktiskt tror jag att det är omöjligt för mig att förnimma Gud i det fula, eller kanske snarare i det otrivsamma.
Jag bor granne med en kyrka, men besöker den aldrig. I stället tar jag mig till en kyrka i andra ändan av stan, eller till och med till Rögle som kräver bilkörning, för att finna andakten.
För länge sedan bodde jag nära en bokskog, där var ett bokträd som jag brukade stanna vid och luta ryggen emot en stund. Där kändes något, en tröst, en styrka, en starkare känsla av trädets ålder, så mycket längre än vår.
Någon gång har jag varit på någon form av musikföreställning och fått en aning av det gudomliga.
Det finns helig arkitektur. Vissa kyrkor eller andra slags tempel har den, andra inte.
Det finns helig konst.
Det finns helig natur.
"Jag ville måla en träsked så, att människorna anade Gud" skrev Boye.
En vacker önskan. Att göra Gud förnimbar för andra.
Själv söker jag platser, föremål, situationer som kan hjälpa mig att ana Gud. Men samtidigt vill jag komma ihåg att liksom den rena vita Lotusen växer ur dyn, är Guds kärlek där, åtminstone som en liten glimt, i våra plågsamma stunder.
Fast inte i spindlar. Där är nog Satan själv. Och insektsspray är en gudagåva.
Såna där buddhister som sopar vägen för att inte råka trampa ihjäl några kryp har verkligen fått det om bakfoten.
Nån måtta får det vara på heligheterna.
0 kommentar(er)
