Ibland säger prästen något klokt och tänkvärt, ibland något lustigt, ibland något jag har allvarliga invändningar emot.
Denna gång var det några ord som fastnade som insiktsfulla.
"För det är ju så", sa han. Att dörren till helvetet är låst inifrån. Det är inte Gud som stänger in oss, det är vi som stänger Gud ute"
Ordet helvetet är inte helt come il faut att använda i vårt moderna samhälle. Men då ska vi komma ihåg att definitionen på helvetet är inte Dantes eld och tortyr, helvetet är att vara avskild från Gud. Att inte uppgå i Gud. Ungefär som Nirvana skulle jag säga. Fast inte som intighet utan som nåntinghet.
Det är ingen som tvingas till att avskilja sig från Gud. Tvärt om antas Gud inte önska något hellre än att ta in oss. Kärleken betonas mycket i religionen.
Jag vet ju inte om jag kan tro på Gud som en verklighet. Men kärleken tror jag på. Kärleken är verklig.
Så det är orden vi hakar upp oss på. Inte begreppen.
För det är också upprepat om och om igen att Gud är kärlek.
Kärleken stänger vi ju inte ute. Eller, om vi gör det, då är det att befinna sig i ett helvete.
0 kommentar(er)
