Funderar på de där orden jag hörde för flera veckor sedan.
"Helvetets dörr är låst från insidan, inte från utsidan"
Prästen menade det tämligen bokstavligt, tror jag. Att vi i tillvaron efter döden ska förenas med Gud, om vi inte gör det är det för att vi själva stänger dörren. Ingen stänger oss ute.
Men jag tänker att det kan stämma på så mycket mer. Är vi ensamma för att vi blivit utestängda? Eller stänger vi ofta själva dörren om oss och stänger de andra ute? Ensamhet är absolut en bit helvete för många i det här landet.
I mångt och mycket har vi makt över våra egna öden. Vi kan öppna dörrar och vi kan vända dem ryggen och stänga bakom oss.
Jag är mycket medveten om att ödet också bara kan drabba. Då har vi inget annat val än att böja oss och försöka genomlida.
Vi kan endast i någon mån påverka vår hälsa. Ändå har vi ansvar för den delen vi kan göra något åt. Jag menar inte in absurdum. Ibland är det bästa att släppa kraven på sig själv. Allting med måtta, också hälsosamt leverne. Fanatism kan bli lika skadligt som låt gå. Må det sedan gälla, kroppens hälsa, psykets hälsa, religion, ideologi, allt det där som vi lätt hemfaller åt lite för mycket, eller med total uppgivenhet.
De stekta sparvarna faller inte själva ned i våra munnar. Vill jag ha något så kommer det förmodligen att kosta, i tid, arbete, smärta, uppoffringar, i nånting. En del är utom räckhåll, vad jag än gör.
Men ofta inte så mycket som vi tror. Mycket kan vinnas om vi vågar försöka och inte ger upp. Vi bor trots allt i ett av världens mest priviligierade länder.
Jag har överlevt både skilsmässa och cancer. Det var inte smärtfritt, långt därifrån. Men det gör att jag just nu är cancerfri och mycket lyckligt gift. Det första var ett val. Då det togs, ett mycket svårt sådant. Det andra var inte så mycket att välja på, avstå från behandling är inget egentligt alternativ. Där handlade det mest om att uthärda och sedan bygga upp så mycket som möjligt av psyke och kropp.
Där kommer en viktig aspekt in. Vi kan behöva hjälp. Den kanske inte kommer av sig själv, vi måste våga be om den. Vi behöver också öppna dörren och ta emot den.
Helvetet kan se ut på många vis, antingen det är i detta livet, eller efter detta. Himlen likaså.
Denna lördag önskar jag en bit himmel, åt dig och åt mig. Och om det behövs, ett steg bort från helvetet.
0 kommentar(er)
