Tankar från magen

Icke-rationell längtan
Den här bloggen är ganska ny och självklart vill jag ha läsare. Det är ju ändå poängen med att publicera en blogg. I syfte att nå ut började jag lägga ut en länk till sista inlägget på FB, bland annat i ett slutet forum för cancerdrabbade som jag är med i. Det fungerade så tillvida att jag såg att många läst, någon till och med gillat.
Men så fick jag veta att det fans de som tog anstöt av att jag lade mina länkar i forumet. Jag skrev ju om Gud.
Givetvis slutade jag genast. Minns hur mycket som gjorde mig illa av välmenande yttranden då jag själv var sjuk. I det läget behöver man inget som tynger extra.
Ändå går jag och funderar över vad det egentligen handlar om. Just när man får cancer så kan man, om inte förr, drabbas av den existentiella aspekten av varat. Men att yppa ordet Gud är tydligen att gå för långt. Varför provocerar det så?
Min egen syster säger att hon inte läser bloggen. "Du skriver ju om Gud, det bli så kristet."
"Men du tror ju på något, jag vet ju inte ens om jag förmår tro."
Hon gör det nämligen, utan att använda ordet Gud är hon egentligen mer troende än jag. Det är ordet som skaver och kanske också den organiserade religiositeten. Kyrkan.
Nog för att kyrkan har mycket ont på sitt samvete som man bör ta avstånd ifrån, men kastar vi inte ut barnet med badvattnet när vi inte ens vågar kalla oss religiösa?
Healing och kristaller är långt mera acceptabla än knäfall och bön. Änglar är också fint och vackert. Men Gud är nästan ett fult ord.
Kan man komma ut som religiös i det sekulariserade Sverige? Kan man rättfärdiga sin icke-rationella längtan efter Gud och ändå framhärda i att betrakta sig som en rationell individ med intellektuell integritet?
Nej, jag tror inte man kan det. I de flesta andra länder kan man, kanske i alla andra länder i hela världen, men inte här.
Ingemar Hedenius, ville du verkligen detta då du gav ut Tro och vetande? Förstår du vad du ställde till med?
Jag har en stark icke-rationell längtan efter Gud.
Det står jag för.
Gud är ett ord som vi använder för att benämna det som egentligen inte kan benämnas, eller definieras, men vi människor behöver ord. Därför skriver jag om
Gud!
 
 
 
 
#1 - Anonym

Det är som du skriver en icke rationell längtan, efter tillhörighet, gemenskap, en önskan att vara en del av något större. Hade vi inte kallat det Gud hade det inte varit så problematiskt. Hur vi än ser på det är det ju ett faktum att när vi ställs inför kriser och livet vänds upp och ner då ber vi till Gud. Gud är hoppet

Svar: Kanske är det viktigare att älska Gud än att förstå Gud. Namaste hälsar hinduer, "det av Gud i mig hälsar det av Gud i dig. Kärleken i oss, kanske är den ett Guds"bevis" och kan inte egentligen rationellt förstås eller förklaras.
Tankar från magen